Damaskering är en konstart i sig och kan göras på lite olika sätt. Det vanligaste är att järn med olika kolhalt (dvs. kanske stål) viks och välls (smälter och bankas) ihop varvid man behöver a.) hög temperatur b.)rena ämnen c.) antioxidationsmedel (borax eller fin sjösand).
Vissa former av damaskering kan göras med ett slags kompisitpulver som under tryck och värme bildar olika förutbestämda mönster.
Från början gjordes damaskering därför att järnet hade alltför dålig kvalité; genom att vika det många gånger kolade man upp ämnet och vapnet eller verktyget blev mer härdigt. Jag har läst någonstans att vikingarna hade så kassa svärd att de var tvungna att då och då räta ut dem med fötterna för att kunna fortsätta slåss. Trist läge.
Viker man järnämnena tillräckligt många gånger (det behövs inte så många) hamnar järnmolekylerna bredvid varandra - molekyl från ämne 1 bredvid molekyl från ämne 2: 1 vikning 2 lager, 4 vikningar 16 lager, ganska binärt kan man säga - 16 vikningar ger 256 lager, 32 ger 1024. Använder man järn med olika hårdhet kan man senare urskilja ett tigerliknande mönster. Fixar man lite med ämnena under damaskeringens förlopp kan relativt psykedeliska mönster framträda. En gammal kursare, Per Alnaeus är ruskigt bra på damaskering och har gjort något av det vackraste jag sett i den vägen.
Gjordes 1996 på Stenebyskolan i Dals Långed.
Material: stål och blötjärn, aluminium, ebenholz. Kniven tog ungefär två veckor att tillverka och det specialla med dess damaskering är att mönstret ligger på fel håll. Gör om det den som kan! Häpp! Smidesbranchen påminner lite om HipHopsbranchen, eller Graffitibranchen, det gäller att klå och vara bäst och så. Det är väl ganska manligt att hålla på så - och ibland ganska kul. Och: Jag är en sjusärdeles bra smed. Beviset ser du här.
Det krävdes ett stort damakseringsämne eftersom mönstert skulle tvärställas. Eviga hopbankanden och därefter utsträckningar med materialförlust som följd. Kärnan av kniven är en vanlig välld historia som sedan beklätts med det damaskerade stycket. Tjo Calexico!
Slidan är av ebenholtz och har en liten stålfjäder som snäpper fast kniven när den sätts i slidan. Skaftet är komposit av aluminium och ebenholz och har frästs ur till viss del, dels för greppets skull, men även för vikten. Kniven är någorlunda balanserad och håller skärpan väl.
Damaskerad kniv 1
Damaskerad kniv 2
Damaskerad kniv 3
Damaskerad kniv 4
Damaskerad kniv 5