Vi hade fått en sagolikt trist uppgift den hösten så jag bestämde mig för att göra något som var roligare än att göra rostfria bestick. Janne, vår favoritlärare, gillade min idé och så var det bara att tuta ock köra. Jag skulle dokumentera ett antal platser (det blev egentligen bara en på grund av ogynnsamma vindar) från ovan. Till min hjälp hade jag kompass, kamera, vattenfärg, papper, CSN, helium och ballonger från SMHI's väderstationer. Senare fick jag även ta hjälp från Buttericks på Drottninggatan.
Tillvägagångssätt och hjälpmedel, på ett ungefär:
1. Jag valde ut tre platser som verkade intressanta.
2. Konstruerade en aluminiumpryl med en servomotor som via radiostyrning kunde utlösa en kamera (8x8mm film)
3. Skaffade väderballonger från SMHI (det gick förvånansvärt enkelt). Köpte även ballonger från Buttericks, deras största.
4. Heliumtuber från ett kemiföretag i Värtan
5. Studerade de olika platserna med utgångspunkt från:
5.1 Ljus
5.2 Ljud
5.3 Vind
5.4 Nivåskillnader
5.5 Människor på platsen
6. Fotograferade från höjder som 50, 100, 200 och 300 meter, kameran som hängde i sin anordning höjdes med hjälp av heliumballongen(-erna, de hade ganska kass lyftkraft) fästade i en lina. Bilden togs via radiostyrningen och - proceduren gjordes om och om igen. Riktigt roligt.
7. Jag skissade en fruktad massa skisser - skissernas kung utifrån de ovan nämnda kriterierna.
8. Samlade löv och andra prylar som hörde till platsen.
9. Gjorde animerad film efter att ha byggt upp landskapet i gips (super-8, klick för klick)
Jag sitter på Lidingö och väntar på att vinden ska mojna
Det blev ett slags multimaterialresultat. En film, stora planscher, fotografier som jag förstorade (i princip gratis) på Bengtsfors kommuns stora färgkopiator. Innan jag sade hej då till Dalsland hade jag en slags utställning (allt som gjordes på skolan skulle ställas ut, därmed basta!). Filmen som jag gjorde har jag digitaliserad nånstans men vet inte var i skrivande stund. Kolla bilderna nedan, de ger en vink om hur en av platserna tedde sig.
Chimmo bistår med ballonghållning
Jag och Mårten, Moa och faktiskt även Kent hade ett tag bott uppe på en kulle i byns utkant. Detta blev en av de platser jag bestämde mig för att studera närmare. En annan var ett hus på Nysätravägen 2 på Lidingö - det gamla sk. Yeah-kollektivet. Tredje platsen minns jag inte vad den var. Det var dyrt med helium och svårt att frakta ballongerna när de väl fyllts (eller hur Johan?). På Lidingö var det mycket ogynnsamma vindar för ballonguppstigning - jag hade ett tag tankar på att hyra in en helikopter från Berga men slog det snabbt ur hågen.
Bräckan är en underbart mystisk plats, den ligger i en norrsluttning i södra delen av den långsträckta byn Dals Långed. På kullen bor Bill och Christina och, ja, nästan hela deras släkt. De är mycket fina människor och lever ett vackert liv. Deras tomt, eller, kullen, är funktionell och innehållsrik. En get bor i en gammal volvo, hönorna i en husvagn, grisen i en rostig oljecistern och ankorna i små egna minihus. Överallt står det caterpillrar, traktorer, EPA-traktorer och saker man inte riktigt vet namnet på. Stället andas liv och en tid som inte finns på andra platser.
Bräckan 1
Bräckan 2
Bräckan 3
Bräckan 4
Bräckan 5
Bräckan 6
Bräckan 7
Bräckan 8
Bräckan 9
Bräckan 10
Bräckan 11
Bräckan 12
Bräckan 13
Bräckan 14
Bräckan 15