Jag är inte helt säker på detta, men. Men förr i tiden, när man seglade mycket på haven, mer än nu alltså. Man s e g l a d e verkligen och det kunde bli storm. Kustbefolkningen ordnade eldar vid stränderna så att båtarna kunde ta sig in till säkra hamnar. Man eldade väl på marken mest - men man hade även upphängda korgar så att elden skulle synas bättre. Det var ju juste så långt. Man hjälpte varandra och alla var kompisar. Fast så började man tycka att det var hårda tider, ja, man var jädrigt fattig ibland. Och de som åkte till sjöss var ju jädrigt rika. De hade sill, kryddor, skatter och kanske vackra kvinnfolk. Så man började sätta upp vårdkasar även där det inte var säkra hamnar; där det fanns läbbiga grynnor. När fartygen med sina trötta besättningar tagit sig in mot en sådan fejk-kase och gått på grund väntade man tills vågorna stillat sig en aning. Man rodde ut och klubbade ihjäl de man inte ville ha (dvs. alla män). Man länsade skeppet på prylar och tuttade på. Det gick så långt att kungen (typ Karl XIIIVII) gick ut med påbud att man inte fick plundra sådär. Man sket väl mest i det där och körde på som förr. Det var ju en luckurativ bissniss.
Skiss 1
Smiddes i järn (skära, smida, svetsa, mäta, testa, svetsa, skära, smida, slipa, smida, släpa, svetsa, tänka, skära (sig), bränna (sig), mäta, testa, smida, bära, passa, skratta, smida, slipa, böja, släpa, osv.) på Stenebyskolan i Dals Långed. Jag tror jag gjorde någon på Nyckelviksskolan också, den gick i 50årspresent till mr Jack McNeil i Farstorp. Så vill du ha en eldkorg att förgylla din fest med - ask me - I'm a firebasket pro. Yes, goddam'. På kollektivet på Lidingö brann en av vårdkasarna natten lång. Vi snodde byggved från Lidingö centrum och det brann riktigt bra. Hämtade Dharma full med betongskadat virke och så sjöngs det. Oj-po-poj oppopojpoj Oj-po-poj oppopojpoj RamDamDabibamDaj! Har inte bilder på alla nära till hands men här är ett axplock av både bravurnummer och skisser.
Konkret 1
Konkret 2
Tankar
Skiss 2
Skiss 3
Skiss 4