Jag läste en uppsats på Data och Systemvetenskapliga institutionen vid Stockholms Universitet, skriven av Emma Jones och SimonNkangi. Den handlade om svenska organisationers inställning till öppen källkod och fri programvara. Uppsatsen är bra och i bakgrunden benarJones/Nkangi ut de olika begreppen. Publicerat med författarnas tillstånd, referenser utelämnade för lättare läsning.Uppsatsen kan laddas ner i sin helhet frånhttp://dis.dsv.su.se/~emma-jon/uppsats.pdf
I uppsatsen används vissa begrepp som i skilda situationer kan tolkas ambivalent.
Under mitten av 1990-talet bildades the Project for the Advancement of Coding Techniques (PACT).Det var det första exemplet på samarbete mellan programmerare från konkurrerande datorföretagsom tillsammans arbetade mot ett gemensamt mål.PACT bestod av en grupp amerikanska västkustföretag som slog ihop sina resurser för att på ettbättre och mer kostnadseffektivt sätt nå sina ändamål. PACT blev också förebild för hur dagensöppen källkodsföretag verkar.
Många använder idag de två begreppen "fri programvara" och "öppen källkod" som om de voresynonyma, vilket inte är fallet. I en artikel skriver Richard Stallman: "The Free Softwaremovement and the Open Source movement are today separate movements with different views andgoals, although we can and do work together on some practical projects."
Öppen källkodsrörelsen uppstod 1998 som en fraktion ur fri programvarurörelsen,då en del personer valde att använda begreppet "Open Source Software" istället för "Free Software",för att beskriva sin verksamhet. Här menar Stallman att termen Open Source Software (OSS) snabbtblev förknippat med ett annat tillvägagångssätt, en annan filosofi, andra värderingar och andra licenskriterier.
Det var efter att Netscape lanserat källkoden till sin webbläsare Navigator, som etiketten öppenkällkod myntades. Detta på initiativ av en grupp personer ur Free Software Foundation som bestämtsig för att göra öppen källkod till något som uppfattades som mer tilltalande hos företagen.
Man får snabbt intrycket att fri programvarurörelsen är mer ideologisk än öppen källkodsrörelsen närman läser Richard Stallmans citat av en okänd person i ovan nämnda artikel: "Open source is adevelopment methodology; free software is a social movement".
Ett vanligt missförstånd med begreppet fri programvara är att programmen ska vara gratis, vilket i sintur leder till att det inte heller går att bedriva någon typ av kommersiell verksamhet inom dettaområde. Detta stämmer inte, fri programvara syftar inte till att programmet måste vara gratis.Med fri programvara menas att programvaran ger dig total frihet - frihet att modifiera koden ochsprida ändringarna vidare. Jämför med öppen källkod, som ofta är mer företagsanpassat och kanbegränsa användaren av programmet till en viss del. Den gemensamma nämnaren för de båda rörelsernaär att de har samma fiende: proprietär programvara.
Det finns även de som har den åsikten att sluten programvara är ett hot mot demokratin dåprogramvara på Internet är själva arkitekturen och härmed anses vara den viktigaste maktfaktorn inätverkssamhället.. Enligt denna syn betraktar man datorprogrammet som en väsentligbyggsten i samhällets informationsstruktur, och borde som sådan omfattas av offentlighetsprincipen.Bland annat ur dessa aspekter har en typ av livsstilssyn växt fram:
För många programmerare är kod ett sätt att utrycka sig, ett sätt att föra sin tala; ett sätt att se,förstå och interagera med världen. Att sätta proprietära begränsningar, att stävja uttryckssätt är enfrånstötande form av censur. Att dela med sig av källkoden är inte bara ett sätt att utvecklamjukvara - det är ett sätt att leva, en passion och öde.
Den största skillnaden mellan en öppen källkodsanhängare och en förespråkare för fri programvaraär att en anhängare av öppen källkod inte behandlar frågor om etik eller ansvar. Förespråkare för friprogramvara är förmodligen därför också mer långtgående i sina åsikter på vilka begränsningar somfår och inte får sättas på ett program.
Som vi nämnde tidigare är det lätt för den oinvigde att misstolka den något ambivalenta benämningen"fri mjukvara" och anta att ordet fri syftar på gratis. Fri programvaruanhängarenRichard Stallman menar dock att det är öppen källkodsrörelsen som, genom att använda begreppet"öppen källkod", ger oärliga företag möjligheten att använda sig av detta begrepp för att marknadsförasin egen programvara som egentligen inte är fri programvara som definierad enligt öppenkällkodsrörelsen. Stallman lägger till att det skulle vara lika skadligt om företag valt att marknadsförasin programvara som fri programvara trots att den inte är det, men spekulerar i att företagförmodligen undviker detta begrepp på grund av den idealism som associeras med begreppet ?friprogramvara".
Det finns en mängd olika licenser för mjukvara med öppen källkod. Licensieringsmodellen skiljer sigmycket från övriga mjukvarulicenser, då den ekonomiska upphovsrätten används för att se till att defyra friheterna som definierar fri programvara knyts tillprogramvaran. Open Source Initiative (OSI) har satt upp nio kriterier som måste uppfyllasför att en mjukvara ska få kallas "Open Source" och dess licens bli OSI-certifierad.Den vanligaste licensen för fri programvara är GNU General Public License (GNU GPL). GPL ärskapad för att garantera friheten att dela med sig av och förändra fri programvara, för att försäkra attprogramvaran är fri för alla dess användare.
Andra exempel på licenser är t.ex. BSD License, Apache Software License, IBM Public License ochMozilla Public License. BSD-licensen tillåter, till skillnad från GNU GPL, att man "låser in" mjukvarani en proprietär produkt som distribueras utan källkod. Exempelvis baseras Apples senasteoperativsystem Mac OS X på BSD.
I boken Katedralen och basaren tillskriver Eric S. Raymond Ken Thompson på Bell Labs utvecklandetav operativsystemet Unix. Det hela tog sin början i utvecklingen av det experimentellaoperativsystemet Multics, i vars utveckling Thompson hade varit inblandad. "Multics utgjordetestsystem åt några betydelsefulla idéer om hur man skulle kunna gömma ett operativsystemsintrikata struktur i själva systemet; varken användaren eller merparten av programmerarna skullemärka av den."
Projektet med Multics lades dock ner av Bell Labs då det började uppfattas som "en oanvändbarekonomisk belastning". Thompson började därefter på eget initiativ egenhändigtutveckla ett program som byggde på Multics grunddrag, vilket senare kom att bli Unix. DennisRitchie utvecklade språket C med avsikt att användas i Unix.Det unika med Unix var att operativsystemet, som var skrivet helt i C, kunde köras på flera olikadatorer. "Tidigare hade operativsystem skrivits i stram assemblerkod i syfte att pressa ut det mestamöjliga av datorerna", vilket också ledde till att programmet blev bundet till en visstyp av dator. Men nu skulle användarna inte längre behöva köpa ny programvara så fort en dator blevföråldrad. Hackers skulle kunna föra med sig sina programmeringsverktyg från dator till dator, i ställetför att gång på gång skriva ny kod anpassad till den nya hårdvaran. Helt enkelt slippa uppfinnamotsvarigheten till hjulet på nytt varje gång det kom ny bättre hårdvara.Alla de olika Unixvarianter som florerar på nätet och marknaden idag har således på ett eller annatsätt sitt ursprung ur Thompsons Unix. Av ideologiska och affärsmässiga skäl började det dock utvecklasflera nya varianter av Unix. Ett av dem var GNU (GNU?s not Unix) som utvecklades avRichard Stallman.
Stallman - en eldsjäl inom hackervärlden, stark förespråkare för fri programvara samt grundaren avFree Software Foundation (FSF) - påbörjade 1982 arbetet med en Unixklon, som skrevs helt i C ochvar gratis. Operativsystemet döptes till GNU. Syftet var att skapa en gratis Unixversionsom programmerare och användare kunde använda sig av utan att behöva bry sig om restriktionerinom licenser.
I och med persondatorernas spridning, i kombination med populariseringen av Internet under börjanav 1990-talet borde Unixsystemets kommersiella utsikter te sig lysande, men det var tillgänglighetentill fungerande mjukvara som saknades. Free Software Foundations Unixkärna Hurd började förstanses användbar vid 1996, och "aktörerna på Unixmarknaden visade sig vara så tröga, så blinda ochså klumpiga marknadsförare att Microsoft lyckades roffa åt sig en stor del av deras marknad medoperativsystemet Windows, trots chockerande underlägsen teknik i botten.").Det var i samband med detta som en ny Unixklonmakare dök upp. Hans namn var Linus Torvaldsoch han skulle komma att vända upp och ner på vad som tidigare var den normativa utvecklingsmodellenav mjukvara. Han började 1991 arbeta med en gratis Unixkärna avsedd för 386-processorn.
Den femte oktober 1991 postade den 21-årig studenten Linus Torvalds vid universitetet i Helsingforsett inlägg på Usenet-nyhetsgruppen comp.os.minix. I sitt Usenet-inlägg uppmanade han hackersöver hela världen att sluta sig till ett projekt som syftade till att skapa ett nytt operativsystem. Idénhade dykt upp efter att Torvalds under en tid hade testat det experimentella operativsystemet Minixoch kommit fram till att det fanns designaspekter som han var missnöjd med och helt enkelt ansågsig kunna utföra bättre själv.
Torvalds utnyttjade nyhetsgruppen för att programmerare över hela världen tillsammans skulle kunnautveckla och stegvis förbättra koden i det nya operativsystemet. Detta är ett exempel på den friamjukvaruutvecklingsmodellen.Till en början var det inte många som trodde att Torvalds projekt verkligen skulle leda till någonstörre framgång, men hans nyskapande arbetsmetod visade sig vara framgångsrik.
Ett stort antal frivilliga sysselsatte sig med operativsystemet nästan från start. Man hade Internetsom enda förbindelselänk och arbetet bedrevs till synes planlöst. Kvaliteten säkrades varken av stelbentaregler eller en stark ledare, utan av den okonstlade enkla strategin att släppa nya versionervarje vecka. Hundratals användare kom med konstruktiv kritik inom ett par dagar efter varje nyutgåva. Detta gav upphov till ett slags snabbdarwinistiskt urval av mutationerna som programutvecklarnalanserade. Till de flestas stora förvåning fungerade det mycket bra.
Raymond menar att Torvalds snilledrag inte egentligen handlade så mycket om att snabbt släppa nyautgåvor där användarnas förslag till förbättringar hade införlivats (det var inte något nytt i Unixvärlden),utan snarare om att anpassa publiceringsintensiteten till svårigheterna han ställdes inför. Detvill säga, publicera nya versioner oftare i de fall då ett ovanligt knepigt problem dyker upp. I detinitiala arbetet med Linuxkärnan släpptes en ny version dagligen eller oftare än så.Denna metod fungerade och tyder på att "har man bara tillräckligt många betatestare och medarbetarebeskrivs alla problem snabbt. Lösningen är uppenbar för någon." Häri liggerockså förklaringen till att man på ett snabbare och effektivare sätt kan bygga stabilare mjukvara tillskillnad från den mer traditionella metoden där ett fåtal personer måste testa ett system i kanske fleramånader för att vara säkra att de flesta buggar är upphittade och sedan förmodligen ägna lika myckettid åt att lösa dem. Medan man i Linuxmetoden hittar fler buggar snabbare eftersom man med mångaanvändare kan utsätta programmet för större påfrestning.
Torvalds utvecklingsmetod är vad Raymond benämner som basarmetoden, då han jämför dennametod vid en basar som ett myller av allehanda människor som i ett kaos av virrvarr interagerar medvarandra i motsats till katedralmetoden där ett slutet få antal byggherrar ser över och leder byggprojektet.
Synen på kunskap som en handelsvara har ändrats genom historien. Framväxten av copyright- ochpatentlagstiftning följer kapitalismens tidiga spridning på 1500-talet. 1556 stiftade Storbritannien encopyrightlagstiftning, som beviljade Stationers Company (Pappershandlarkompaniet) ensamrätt till alltryckning.
Vetenskaplig forskning har traditionellt sett varit öppen och man har delat med sig av sina forskningsresultat,enligt synsättet att fri spridning av kunskap och information gör samhället starkare. Dethänger också ihop med tanken att bibliotek och fri skolgång gynnar samhället.Under de senaste tre årtiondena har synsättet ändrats och forskningen privatiserats i snabb takt, delsgenom patent och dels genom att regeringsanslag ersatts av anslag från företagssektorn. En studiefrån MIT hävdar att innovationstakten har sjunkit sedan patent blev vanlig även inom datorindustrin.
Fri programvarurörelsen har sin grund i hackerkulturen som började frodas på 1960-talet. Det varockså på 1960-talet Pentagon utvecklade föregångaren till Internet (då kallades det Arpanet), somsedan utvecklades i universitetsmiljöer. Programvara utvecklades i akademiska miljöer och i storaföretagsdrivna forskningslaboratorier. Att ta hjälp av varandra var en viktig del av läroprocessen.
På den tiden var det hårdvaran som stod för de stora kostnaderna, och mjukvaran var mer en biprodukt.Men när mjukvaran blev högre värderad än hårdvaran ville också institutionerna få ökadkontroll över den.Internets spridning i början av 1990-talet ledde till operativsystemet Linux, som utmanar Microsoftsoperativsystem Windows. I flera utvecklingsländer erbjuder fri programvara ett alternativ som manhar råd med. Även krävande användare tenderar att föredra öppen källkod. Ett exempel ärFermilab, ett forskningslabb utanför Chicago, som använder Linux. Dels för att minska kostnader,men också för att få mer kontroll över programmet.
1994 undertecknades Tripsavtalet (Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights), som är ettglobalt fördrag som reglerar immaterialrätt - dvs. den juridik som berör områden som copyright,patent, industridesign och upphovsrätt. Avtalet är mycket omdiskuterat, främst vad gäller patent pågrödor och utvecklingsländers möjlighet att tillverka och distribuera billigare kopior av mediciner.Eftersom Tripsavtalet behandlar immaterialrättigheter så berör det även programvara som är enprodukt som kommer från människors kunskap. Tripsavtalet utvidgar de rättigheter som ges tillinnehavare av immaterialrättigheter. Linus Torvalds diskuterar ämnet i sin biografi:
"Det folk inte verkar inse är att om man ger en del människor ett så starkt skydd så innebär det attandra blir utan skydd."
Torvalds menar att man ska använda sin copyright på ett ansvarsfullt sätt, inte skriva licenser så attman frånsäger sig ansvar om det är fel på produkten. Han skriver också att storföretagens strävanefter kontroll över mjukvaran i slutändan slår tillbaka på både konsumenterna och dem själva, genomatt bra innovationer hindras av immaterialrätten. Eller att företagen i sin iver att hindra piratkopieringslår knut på sig själv - som musikbranschen som gör allt för att hindra spridning av MP3-filersamtidigt som de har priser på CD-skivor som ingen vill betala. På 1960-talet försökte skivindustrinhindra konsumenterna att spela över musik på kassettband för att de menade att det inkräktade påupphovsrätten. Det de inte såg var att folk köpte mer skivor för att ha mer material att banda ochkunna lyssna på i bilen.
Uppsatsen som refereras ovan nämner ett antal intressanta länkar för vidare läsning. Här är några:
Richard Stallman
Why "Free Software" is better than "Open Source"
http://www.gnu.org/philosophy/free-software-for-freedom.html
Söderberg, Johan
Copyright mot copyleft
http://www.clarte.nu/grafik/cl023/cl023_2.htm
Opensource.org (ej från uppsatsen)
http://www.opensource.org/! ;9833;9833