Där konstiga saker händer. Det finns dolda krafter, brusande forsar och urgamla historier.Inget är bestämt och allt är i vardande. Det onda rymmer det goda och det goda det onda. Om natten är stjärnornaspridda på himlen likt gnistor från en granvedseld. I morgondimman hörs sånger och stigarna är upptrampade avokända fötter.
Älgen råmar i Dundervattnets natt
Med på resan är:
Vesslan - tjyvande halvalv med ett mystiskt förflutet
Solvej - stigfinnerska kvinna i sina bästa år
Rovald - fd. grisaherde som lärt sig läsa
Abena Tiss - genderalv med heliga och dubiösa motiv
Älg-Britt - bångstyrig dvärgkvinna som "sysslar med okänd handel"
På värdshuset Brustna Beten i Julgavad, precis på gränsen mellan Dain och Junghart.Det regnar småspik och Rhimforsa dånar under träbroarna. De runda bordshålen fylls med soppa och allasom kommer in i det dunkla men anrika värdshuset är blöta som hundar.
En ung och nervös väpnare, Filibard ber ett luggslitet sällskap om hjälp. Han har svikit sin sjuke herreman ochbehöver hjälp med att återfå sin kista. Herremannen, en viss Udor Rusk ligger sur (?) och sjuk påBetens logement. När en gammal rynkig gumma, kallad häxa av pipspelaren Moska, knarrar nedför trappanflyr Filibard ut i regnet. Sällskapet möter även den fete köpmannen Grisebo som behöver lejdmän överett östligt stormigt och osäkert hav, morgonen efter ska hans skepp Grisen åka mot Ejland och stadenGrymslante. Värdshusvärden Jidtord Enöga serverar ett alltmer berusat sällskap stånkor med öl.Vesslan och Älg-Britt lyckas öppna en vedlucka i taket på Udor Rusks rum samtidigt som Abena sjungeren vakande gumma och hr. Rusk till sömns. Kistan hissas upp under tystnad och kanske fick Vesslan medsig något för mycket från det unkna rummet? Ju längre kvällen lider ju mer prekärt blir sällskapetsläge, speciellt som Rovald har fått en knapp för mycket.
Vem vet vad stölder - även med gott uppsåt innebär på Brustna Beten.
Och vem är Udor Rusk?
Och vem är konan hans?
Regnet fortsätter att falla och de svarta fiskarna kippar efter andan djupt i Rhimforsas brusande vatten.Den krossade skogshuggaren har börjat vandra från mun till mun trots att hans lik knappt börjat ruttna.
Packa pappas kappsäck
dikt av Gustaf FrödingDet lider allt emot kvälls nu,
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är det allt bra rart.
På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trevsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.
Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.
Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
tvi vale för stort styggt troll!
Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt pa mig, gamle klumpkloss,
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.
Jag ville klapp'na och kyss'na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg'na och vyss'na
och säga: tu lu, lilla sötsnut!
Och i en säck vill jag stopp'na
och ta'na med hem till julmat.
och se'n så äter jag opp'na,
fint lagad på guldfat.
Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott,
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.
Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll vi, vi,
och äta opp'na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.
Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt drumla hem nu, hum, hum.